Mållös Matte

Ja idag så har Lucky chockerat skiten ur mig. Fast på ett bra sätt!

Jag tar det hela från början! Kommer bli ett låångt inlägg men måste verkligen berätta om denna eftermiddag!

Jag åkte iväg till stallet efter jobbet för att ta mig en ridtur på gubben. Bestämde mig för att rida ut om det gick  bra och om annars så skulle vi träna i ''padocken''. Lucky började med att vara gullig när jag skulle upp! Jag har nämligen ställt en stubbe ute på stallplanen då han står stilla då när jag ska upp. Ställer jag mig på någon av de två brunnarna så går han bara iväg eller flyttar sig. Så stubben har fungerat bra hitills.

Ja så här kan det se ut när jag använder mig av brunnarna för att sitta upp! Hästen ställer sig alltid lite för långt bort. Bilder från första gången jag red honom efter han kommit till Lysvik! Bilder från min gamla blogg.

Iaf idag så skulle han busa till det lite! Han låtsades komma och ställa sig rätt och duktigt för att sedan sakta flytta undan sig när jag satt foten i stigbygeln så jag inte kunde hoppa upp. Hela tiden med öronen framåt och med bus i blicken! Sen kom han också underfund med att om han puttade på mig med mulen så ramlade jag ner från stubben. KUL! tyckte han och gjorde detta ett par gånger och var nöjd med sig själv. Jag bara skrattade åt honom och kontrade med att putta bort hans huvud ett par gånger och så stod vi en stund och ''kivades'' 

Sen kom han också en sväng och bara körde in huvudet i famnen på mig. Och då var det dags för lite mys! Stod och höll i hans huvud en lång stund och myste. Sen tröttnade han och ställde sig rätt och duktigt bredvid stubben puffade på mig och jag fick hoppa upp.

Och så begav vi oss iväg! grusvägarna var äntligen nästan helt bara och han traskade på pigg och glad. 

Men som ni vet så har ju Lucky varit EXTREMT fjantig och rädd för snöfläckar, snöblask och isfläckar på vägen. Senast sist vi var ut så travade han i sidleds förbi snöfläckar och fjantade sig. När vi har promenerat vid hand så går det superbra. Men han har total VÄGRAT när jag ridit. Trots mitt egna lugn och ''äsch din fjant'' kommentarer.

Men så idag när vi kom till ett ställe där snöisblask fortfarande låg kvar över hela vägen så förberede jag mig på att få vända om som alltid. Men vad gör skrället då? Han bara traskar på över snöblasket helt oberörd! Måste jag tillägga min stort gapande mun? Haha hade velat se mitt face! Jag blev så jävla chockad. Och detta fortsatte under hela turen. Han tillochmed TRAVADE över en längre och ren IS fläck. Helt oberörd!

Bildbevis!

Mama in chock! Detta var INTE möjligt för bara någon dag sen? VAD har skett?

Här travade vi! På 100% stenkross! Och med NOLL ömhet i hans barfota fötter! Helt oberörd häst även här. Slog inte ens av på takten.

Jag hoppas och ber att detta håller i sig nu och inte bara var en tillfällighet! Vågar jag tro att han äntligen kommit över sin halk skräck? Jag hoppas! Min duktiga kille! Blev helt galet stolt. Haha skulle böja mig fram och ge honom en morot som han bara tog i munnen och slängde iväg! Han tyckte bara att vi skulle fortsätta med turen.

Blev dock lite jobbigt när vi kom hem till stallet igen efter turen helt uppfyllda av lyckliga & nöjda känslor och jag upptäcker att 500 lappen i min väst var borta... Som jag skulle ha till stallhyran. Det fanns bara två hundra lappar kvar i fickan. Så det var bara att ta bilden och åka iväg längst med ritt rundan och leta i skymmningen. Lyckades backa in i ett träd eller något och trodde jag hade sönder bilen totalt. Men den klarade sig! Jag körde två varv runt rundan.

Och jag hade precis gett upp mitt sökande och vände hemåt när jag såg den i vägkanten! Jag HITTADE den haha vad är oddsen? Nästan precis hemma vid gården låg den också -.-

Såg även ett stjärnfall under mitt letande! Och önskade mig lite lugn och ro nu ett tag framöver! Haha får väl se om någon hörde. Nu ska jag iaf slänga mig ner i soffan och pusta ut!

Trött, chockad, glad & lycklig matte!